Tri your Limits

Don't limit your challenges.
Challenge your limits.
Ironman 2015

Månad: juli 2015

Race report från Vätter Challenge

Nu när vi har återhämta oss lite och smälta intrycken från helgens tävling tänkte jag dela med mig lite av upplevelserna från helgens äventyr i Jönköping! Totalt sett gick tävlingen bra för oss båda och vi är väldigt nöjda. Det blir lite mer fokus på min version av resan här, och Ulrika har lovat att hon också skriva ett inlägg så ni får mer av hennes tankar och reflektioner från loppet lite senare!

I lördags var det alltså dags för vår tränings-tävling inför ironman. Dagen började med uppstigning kl 06 och en snabb koll av väderleksprognosen visade återligen att det skulle vara mulet under förmiddagen och regna från klockan 13, så vi packade ner överdragströjor för säkerhets skull. Vi käkade en rejäl frukost på hotellet, packade ihop våra saker i bilen, checkade ut och rullade med cyklar och utrustningslådor mot tävlingens växlingsområde. Tävlingen är i Jönköpings centrala delar med simning i munksjön och växlingsområde och målgång i rådhusparken, väldigt smidigt och nära till allt.

vatter_challenge_1

Utsikten från hotellrummet där man kan se simbanan till vänster (gula bojar), växlingsområdet till höger (blå matta) och avspärrningar för löpbanan i nederkant.

Vi var i lagom god tid på växlingsområdet så vi kunde förbereda våra växlingsplatser och gå på toa i lugn och ro, utan att ha allt för mycket tid för att bli mer nervösa 🙂 Våtdräkterna drogs på och vi promenerade ner mot simstart med de andra deltagarna. Vi plumsade i vattnet, placerade oss i bakre led bakom startlinjen och önskade varandra lycka till innan startskottet gick och det sedvanliga kaoset utbröt i vattnet, då 300 personer började svinga med armar och ben i full fart. Skönt att starta lite bakom och slippa bli överkörd av alla som är snabbare.

Simningen gick enligt plan, jag lade mig långt bak i starten för att undvika den värsta röran och simmade lugnt och metodiskt. Lyckades crawla hela banan utan problem (förra året blev det ganska mycket bröstsim i röran). Jag kunde nog ha tagit i ganska mycket mer under simningen men prioriterade att få en behaglig upplevelse och sparade lite på krafterna i stället. Väl uppe ur vattnet gick första växlingen helt okej. Inte helt oväntat var jag rätt yr efter simningen, våtdräkten tog lite extra tid att få med dålig balans och överdragströjan ”klistrade fast” otroligt mycket i fukten när jag skulle dra på den.

Cyklingen gick bra, det kändes skönt och befriande att komma ut på banan och trampa på. SMHIs prognos blev tyvärr lite fel och regnet började redan vid halv tolv, när jag var halvvägs genom cyklingen, och det fortsatte resten av dagen.  Cykelbanan är en tuff 4-varvsbana med totalt 1000 höjdmeter klättring och under andra varvet bestämde jag mig för att det gick lite för snabbt, lugnade ner tempot lite och sparade kraft för löpningen. Regnet tvingade också ner hastigheten en hel del på grund av halkrisk och sämre bromsförmåga. Funktionärer runt hela banan stod och signalerade  att man skulle sänka hastigheten i nedförsbackarna, vilket jag gladeligen gjorde. Fick lite mini-sladd i lägre hastighet vid vändpunkter några gånger som gav respekt med.

 vatter_challenge_7 vatter_challenge_8

Två glada cyklister – innan regnet drabbade oss! 🙂

Växling nummer två gick smidigare än den första fast fortfarande lite förvirrat. Hade tänkt ta av cykelskorna under slutet av cyklingen glömde så jag fick springa med klumpiga pedal-klossar under fötterna till växlingsplatsen. Annars gick det smidigt och jag fortsatte ut mot löpbanan. Nästa gång ska jag se till att tänka igenom och förbereda mentalt för kommande växling ordentligt under slutet av sim och cykel.

Det är alltid en konstig känsla att gå från cykeln till löpning som resulterade i att jag gick ut i lite för högt tempo i början. Lugnade ner mig ganska snabbt och kom in i ett bra ”lunk”. Då jag haft lite känningar i ben och ena höftböjaren tidigare så jag var förberedd på att bryta loppet om det skulle börja göra ont. För att inte förvärra något inför den viktigare tävlingen då. Som tur var kändes det bra, och jag kunde fokusera på att springa på med bra teknik i ett bekvämt tempo. Jag blev akut kissnödig redan under cyklingen och efter första varvet på löpningen var jag tvungen att springa av banan till en bajamaja. Det blev en riktig utmaning att brottas med min triathlon-heldräkt i kombination med överdragströja och nummerlappsbälte, men efter typ tre minuter kunde jag lättad återvända till banan. Återgick till lunken och plötsligt var jag nästan i mål, så jag slängde av mig överdragströjan, snyggade till håret lite och spurtade in i mål för att få ett fint målfoto 😉

vatter_challenge_4 vatter_challenge_9

Som alltid med långdistanslopp är det mentala viktigt och jag dippade lite under andra halvan av cyklingen och bitvis under löpningen. Försökte vara medveten om att det är just tillfälliga dippar, tänka positivt, sätta delmål och trycka i mig lite extra energi. Det dåliga vädret bidrog säkert lite när det vid några tillfällen piskade kallt regn och motvind, men annars var det ganska lätt att ignorera vädret. Jag mötte Ulrika några gånger under löpningen och vi hejade på varandra vilket gav en härlig energi-boost med!

Väl i mål kunde jag stolt ta emot medalj, finisher t-shirt och en värmande fleece-filt (mycket bra tänkt av arrangörerna där!).  Satte mig i ett  tält, vilade och hejade på de målgående medans jag inväntade Ulrika, som kom spurtandes mot mållinjen och min famn efter en stund!

Resultaten

Här är tiderna från årets tävling och förra årets tävling. Jättekul att se att vi båda förbättrade oss på samtliga moment, trots sämre förhållanden!

Sim 1930 m T1 Cykel 88 km T2 Löp 21 km Totalt
Simon 2015 00:41:31 00:02:45 02:53:26 00:02:11 01:47:16 05:27:11
Simon 2014 00:44:58 00:03:34 03:03:39 00:03:05 01:56:00 05:51:57
Simon diff. -00:03:27 -00:00:49 -00:10:13 -00:00:54 -00:08:44 -00:24:46
Ulrika 2015 00:46:57 00:03:18 03:14:59 00:02:30 01:56:39 06:04:24
Ulrika 2014 00:54:00 00:04:06 03:25:10 00:02:31 02:09:06 06:29:48
Ulrika diff. -00:07:03 -00:00:48 -00:10:11 -00:00:01 -00:12:27 -00:25:24

Efter tävlingen tog vi en ordentlig varmdusch och fyllde sedan på med snabbmat, godis och kaffe innan vi satte oss i bilen hem mot Malmö.

vatter_challenge_2

En trött men stolt Ulrika efter tävlingen

vatter_challenge_3

Allting dyngsurt av regn

Uppladdning för Vätter Challenge

IMG_9026

Just nu sitter vi uppkrupna tillsammans i hotellsängen och går noggrant igenom morgondagens planering. I morgon (lördag) är det nämligen dags för Vätter Challenge, som är det svenska mästerskapet på medeldistans (motsvarande ett halvt Ironman). Planen är att köra på i lugnt tempo och njuta av loppet, för att få bra övning och koll inför Kalmar utan att slita ut oss för mycket. Nu när vi gått igenom planering och utrustning ordentligt är det enda (lilla) orosmomentet att det ser ut som om att det blir en hel del regn i morgon. Vi håller tummarna men är inte ledsna för det ändå, vi är ju vana sedan Stockholm Marathon 😉

IMG_90199

  Pastaparty och pre-race briefing!

Man kan följa mig och Ulrika live under tävlingen på den här länken. Jag har startnummer 80 och Ulrika har nummer 5. Startskottet går klockan 09:00 och sen bär det av!

Vi vill också passa på att avslöja att vi fått lite uppmärksamhet i media nu när uppladdningen är i full gång -superkul! Mer om det i senare inlägg!

 

Magiska simkvällar

Nu har semestern kommit igång ordentligt, och med det alla mysiga sommarkvällar.
Vi har lyckats få in några fina simpass under dessa! Häromdagen var vi i Lomma och tog en första öppet-vatten tur med mamma Marianne. Det var ganska blåsigt och mycket vågor, lite läskigt är det allt innan man har vant sig, i ca 3 minuter tills man har vant sig och kan fokusera på att försöka andas i vid rätt ställe i vågorna. Det är lite som ett äventyr tycker jag. Jag gillar det skarpt! Det är dock sjukt svårt att ha bra teknik, jag glömmer lite av det i farten. Därför gick det inte så snabbt för mig i torsdags… Men några gånger till så ska det nog bli bättre :)!

IMG-20150717-WA0001

Idag har vi haft lite vilodag. Vi är i vår familjs sommarhus i Karlshamn och har idag haft vilodag, förutom en runda på golfbanan. Imorrn blir det lite längre simtur och en springrunda! På måndag ska vi till en cykelaffär och köpa lim till Simons nya däck, TUBDÄCK!!!! Ska bli väldigt spännande…

//Ullis

Triathlon-bikefit för fattiglappar

Tänkte börja med ett litet erkännande: landsvägscykling är en av mina favoritsporter. Fast än jag tycker spinning är rätt tråkigt 🙂

  1. Det går fantastiskt fort och jag älskar fartkänslan när man susar genom kurvor och över (mindre ;-)) kullar
  2. Med fötterna fastspända kan man ösa på och halkar inte av med fötterna
  3. Snabba brillor och tighta kläder är awesome
  4. Mecka och finjustera cykeln är kul och gör att passen blir ännu roligare när växlarna klickar i perfekt utan rassel
  5. Dessutom är jag hyffsat snabb (med hänsyn till träningsbortfallet under våren)
Ulrika drar ifrån!

Ulrika drar ifrån!

Nä okej, det är kanske lite överdrift och driv med Ulrikas förra inlägg 😉 Men jag tycker cyklingen är ett kul komplement till de andra grenarna. Samtidigt är en fördel med cyklingen att den är mer skonsam för benen än löpningen, vilken jag tar det lite lugnt med just nu för att undvika krämpor.

Även om jag skojade lite med Ulrikas inlägg ovan så tar jag henne på allvar och försöker göra mitt bästa för att hon ska kunna uppskatta cyklingen. Hon har fått hjälp med praktiska detaljer kring cykeln för att bli bekväm och fått mycket mentalt stöd under rundorna. Vi ska försöka ta något lugnt ”lekpass” och öva balans och cykla åttor i helgen för att Ulrika och cykeln ska bli lite bättre vänner med. Jag är övertygad om att det kommer gå bra även om det kanske inte kommer bli hennes favoritidrott. Hon gjorde ju faktiskt en bra tid på cykeldelen i halv-ironman förra sommaren.

Som vissa kanske noterat på Instagram, så hade vi cyklarna uppe i köket härom dagen för att göra lite ”bikefit” vilket innebär att göra justeringar för att få så bra sittställning som möjligt på cykeln. Sittställningen är mycket viktig för att inte få (onödigt mycket) ont och orka trycka på i de 18 milen som vi ska cykla. Kan man spara lite på rygg och nacke är det skönt under löpningen.

Vi har ju inte köpt riktiga triathlon-cyklar, dels för att spara lite pengar och dels för att kunna köra vanliga cykellopp (där triathlon-cyklar inte är tillåtna). Vi har satsat på ”good enough” och kör därför med vanliga landsvägscyklar och så kallade tempo-pinnar, som man vilar på samtidigt som man minskar luftmotståndet. I stället för dyr professionell valde vi också att satsa på egenhändig inställning av cyklarna med hjälp av lite informativa youtube-videos (länkar för den nyfikne: nr1nr 2nr 3). Vi tar gärna emot feedback om någon kunnig där ute har förslag på hur vi kan förbättra sittställningarna ytterligare. Så här såg det ut efter justeringar:

Bikefit_Simon

Bikefit_Ulrika

Det är lite kul att jämföra våra vinklar med avseende på våra kroppsproportioner och inställningsmöjligheter på respektive cykel. För mig har vinklarna faktiskt blivit riktigt bra (och det känns bra när jag cyklar). Mycket tack vare att jag köpt en begagnad framåtlutad sadelstolpe som låter mig komma tillräckligt långt fram. Möjligtvis kan mitt styre sänkas ytterligare om det inte påverkar andning eller kraft negativt.

Ulrika ser också bra ut, men skulle kunna flyttas aningen mer framåt (och uppåt för att behålla vinkeln i benet). Tyvärr är inte det möjligt på grund av att hennes cykelram har sadelstolpen inbyggd och sadeln är maximalt framskjuten. Vi ska flytta bak hennes kuddar på tempopinnarna lite så hon får bättre stöd för armbågarna däremot.

Ett erkännande

Landsvägscykling är inte min favoritsport…

Jag försöker och jag försöker och jag försöker och jag försöker.
1) Det går så fort att jag är livrädd 95% av tiden, eftersom minsta lilla sten eller vindpust kan få en att krascha och dö.
2) Fötterna sitter fast i pedalerna som jag hela tiden glömmer att knäppa loss i tid och skulle jag tillhändelsivis köra på den där stenen så bara välter jag.
3) Jag känner mig såå ful i  blöjshorts, hjälm och glasögon. Det är något med min huvudform..
4) Jag måste hela tiden ha koll på utrustningen och att alla kuggar sitter där de ska och vinklar hit och dit. Jämfört med löpningen och simningen där jag bara har mig själv att tänka på, mitt eget maskineri, så är cyklingen en stor utmaning för mig.
5) Dessutom är jag långsam.

Spinning fullkomligt älskar jag, där jag kan både vara DJ och köra totalt slut på mig själv så mjölksyran bara sprutar. Men på landsvägscyklingen blir jag ofta knappt andfådd eftersom jag inte vågar trycka på alls. Dessutom tar det sån otrolig TID jämfört med löpningen. Som ni hör är jag lite irriterad. Igår hade jag världens sämsta pass på cykeln. Vi cyklade från Malmö till Bjärred och tillbaka, ca 4 mil. Det var motvind och det gick i snigelfart, hur mycket jag än försökte. Det väcks en massa ilska i mig när jag sitter på den där jäkla hojen. Jag som nästan aldrig brukar bli orimligt arg. Tårarna sprutar minst en gång per långpass. Hur ska detta gå? Jag är orolig.

Man ska väl vara ärlig med sina svagheter tycker jag, och här har ni min.
Cykeljävel.

//Ullis

 

Löpturné!

Ni som följt flödet på instagram vet att jag har varit på resande fot de senaste två veckorna. I soliga California, USAs västkust. Jag åkte dit med min syster dagen efter att jag jobbat min sista dag på jobbet i Linköping. Det behövdes kan jag bara säga. Veckorna innan dess var fyllda till bredden med att avsluta alla lösa trådar, försöka träffa alla vänner så mycket det bara går och att packa ihop lägenheten och flytta. Så det var med lättnad jag satte mig på planet mot solen.

Foto 2015-06-30 05 00 57

Väl där väntade roadtrip längs kusten mellan San Diego i söder till Monterey i norr. Vi hade ett lugnt tempo och varvade körningen med sköna stunder på stranden. När jag fick vila och trycka på Ctrl-Alt-Del så kom träningslängtan tillbaka med stort T. Spenderade därför de flesta dagar med att löpa. Både simning och cykling var för meckigt att få till, men löpningen var alldeles perfekt. Det är ett fantastiskt sätt att se världen på. Det var några gånger vi anlände till ett ställe sent på kvällen i mörker och att sen då få krypa upp tidigt på morgonen och knyta på sig skorna och ge sig ut i en helt ny miljö var nästan lite magiskt. Eftersom det var soliga Cali så fanns det alltid en strand tillgänglig med de där oändliga vågorna som slog mot mig. Så jäkla fint!

Det var skönt att kunna hålla igång kroppen ganska bra under resan. Det brukar ju annars bli typ tvärt om och att man mest äter gott och ligger still… Klimatet var varmt och mysigt och det räckte alltid med ett par minishort och linne, mina allra bästa löpkläder 🙂 Bekräftar bara det jag länge funderat över: jag är inte riktigt gjord för svenska kylan. Väljer 50 grader och stekande hetta framför -5 och snålblåst alla dagar!

Vi var även ute i Nevadas öken och besökte Vegas (sjukaste stället på jorden!) och passade då på att hajka lite ute i öknen. 48 grader varmt och ingen skugga, man orkar fasen inte långt alltså! Tog en liiiiiiiten löprunda mest för att ha känt hur det känns. Asfalten var alldeles mjuk och svampig efter 3 minuter bultade hela kroppen. Blev så jäkla imponerad av de människor som springer Badwater Ultra, 21 mil i denna miljö (läs mer här)!

image1 (4)

Nu är jag iallafall hemma efter denna hejdundrande resa och fokuserar för fullt att köra kombinationspass och få in mer tid på cykeln inför Vätter Challenge. Det drar ihop sig med skrämmande hastighet inför den stora dagen. Idag är det en månad kvar till IRONMAN!!!!!!

PIRRIGT ÄR DET MINSTA MAN KAN SÄGA!!!!

//Ullis

Sommaren är här och snart bara en månad kvar!

Nu är vi äntligen tillbaka på bloggen efter ett längre uppehåll.  Anledningen till att det mest blivit uppdateringar på Instagram senaste veckorna har varit mycket jobb och plugg, Simons examen, vår flytt ner till till Malmö och flera utlandsresor. Jag ska se till att bjuda på lite tillbakablickar nu, men sen kommer det bli fullt ös med nya uppdateringar framöver! Det är ju snart bara en månad kvar till vårt stora mål – Ironman Kalmar 2015!

Vad hände egentligen på Stockholm Marathon?

Vad ska man säga, vår uppdatering nedan sammanfattar det hela ganska bra.  Härligt trötta som man ska vara efter ett par timmars löpning 🙂 Som väderleksprognosen hade utlovat fick vi ett mycket blött och blåsigt maraton med bara korta stunder uppehåll från regn. Vi hade i alla fall bra med kläder på oss så det var inget större problem, först efteråt blev det svinkallt och vi fick snabbt byta om och skynda till tunnelbanan för att söka värme.

Vi hade båda bra och förhållandevis problemfria lopp och var nöjda med resultaten (inga strejkande magar eller stukade fötter). Ulrika, som knappt hade fått någon sömn innan och stressade upp från Linköping samma morgon, gjorde nytt personbästa på tiden 4:26. Och några minuter snabbare hade hon varit om hon inte tappat sitt kreditkort under loppet och fick springa tillbaka och hämta det! Själv joggade jag på försiktigt och fick sällskap av min mor Marianne större delen av loppet, och vi kunde glada springa över mållinjen tillsammans efter 4:10. Väldigt kul avslut, dels för att mina ben höll hela vägen och dels för att jag hade gett min mor anmälan till hennes första maraton i födelsedagspresent 🙂

Efter loppet var det lite sedvanlig träningsvärk och återhämtning. Framför allt för mig som hade en betydligt sämre grund (efter sjukan) än Ulrika. Hälsenorna och högra höftböjaren tog lite stryk men det har repat sig bra. Det var antagligen inte alls optimalt träningsmässigt för oss att springa maran (eftersom det sliter på kroppen) men det känns väldigt skönt psykiskt att vi har distansen under någon form av kontroll. Nästa gång vi springer 4,2 mil ska vi bara simma 4 km och cykla 18 mil innan 😉

För den nyfikne så finns Ulrikas lopp på Movescount här och Simons lopp på Garmin Connect här.

Vad händer nu?

Senaste veckorna har vi båda försökt pussla in så mycket träning efter de begränsade möjligheter som funnits. Nu kommer det bli nya tag när vi äntligen kommer kunna klämma in lite större träningsmängd. Det kommer vara mycket fokus på ordentliga långpass i samtliga grenar, att köra mer kombinerade träningspass och att bli mer bekväma med simning i öppet vatten. Vi ser också fram emot att köra vårt förberedande halv-ironman i Jönköping om två veckor. Det kommer bli ett bra formtest och övning för den verkligen prövningen tre veckor senare!

© 2018 Tri your Limits

Tema av Anders NorenUpp ↑