Tri your Limits

Don't limit your challenges.
Challenge your limits.
Ironman 2015

Månad: maj 2015

Uppladdningsvecka

Då var det dags. Första dagen av sista veckan. Fem dagar innan marathon. JIPPI!!!! Det här den absolut bästa tiden tycker jag. När man närmar sig tävlingen och känner att man knappt kan göra mer än att bara finslipa formen och uppladdningen. Det gäller verkligen att sköta veckan snyggt och skapa så bra chanser som möjligt!

Träningsupplägg:
Måndag: lugna 10 km och lågkolhydratskost
Tisdag: lugna 5 km och minimalt med kolhydrater
Onsdag: 3 km och börja kolhydratladda dvs inte öka mängden mat men högre proportion kolhydrater
Torsdag: Simma och kolhydratladda
Fredag: Vila (är på  konferens hela dagen så inget annat går). Fokus på dricka och äta bra och regelbundet. Försöka sova ordentligt.

Mina bästa tips!:
1) Släppa tid och rum och gå in med inställningen att jag ska springa hela dagen. Gå in i stunden och bara vara. Se allting runt omkring mig och försöka uppleva allt så närvarande som möjligt.
2) Hålla lätta steg
3) Inte tänka på distanser förrän efter 3 mil. Annars är det lätt att fastna och bara tänka distans och hur mycket det är kvar. Jag känner mig alltid bättre när jag inte värderar känslan i hur långt jag har kommit utan bara kör på. Först när det är 11 km kvar kan ”nedräkningen” börja. Brukar då vara så pass trött att det är skönt att ha en siffra att fokusera på. En km i taget. ”Bara 7 kvar…. Bara  6 kvar…”
4) Ta hjälp av publiken! Det finns så otroligt mycket energi att hämta om man lyfter blicken och tittar på alla glada människor som står runtomkring banan och har tagit sig dit bara för att heja på!
5) Drick, drick, drick! Alltid ta en kopp på varje station för att hålla uppe vätskenivån. Är den för låg eller att du känner att du är törstig är du tyvärr redan körd och det är försent. Din värsta fiende i ett marathon är rubbat vätskebalans, utan tvekan.
6) Hålla mig undan energidrycken! Misstag nr 1 är att börja dricka energidryck för tidigt i loppet. Det skapar bara en onödigt skarp insulinkurva som sen kan dippa och göra att du hamnar ännu lägre än du började. Dricker jag energidryck utan plan så kollapsar magen och jag tappar helt klart fokus. Kör istället med egen gel som jag vet funkar med min mage och som kroppen är van vid. GU-gel banan/jordgubb, mmmmmm!

Ulrika innan Sydnet M    Ulrika efter Sydney M

Före och efter Sydney Marathon, mitt första 🙂

Bästa minnen från förra året:
1) Mitt bästa minne från förra året var när jag var så sjukt trött vid undergången från gamla stan och de spelade E-type på högsta volym och jag gick en liten bit. När jag kom till undergången och såg alla taggade människor så tänkte jag bara ”Vasjutton, kom igen nu!” och började springa igen, vilket genererade ett VRÅL från publiken. Det var som att jag var en rockstjärna och jag lyfte armarna i luften och folk blev som tokiga! Över lilla mig! Orkade säkert 3 km på detta energitillskott…
2) En, vad jag tror, berusad hemlös person som halvligger lite skönt mitt i banan med kaptensmössa på sned och som visar sig vara självaste Johan Rabeus som hest skriker ”Heeeeeeeeeiiiijjjaaaa”.
3) En man som fjärtade högt och blev så rädd att han snubblade på sig själv…. (Humornivån sjunker ju längre man kommer)

Mina mål:
1) Överleva
2) Komma i mål på under 4.30

Jag känner mig stark inför loppet. Körde blodomloppet med jobbet i torsdags och fick till ett bra lopp trots den sjuka mängden människor som trängdes på liten yta. Lyckades ta mig i mål snabbast av tjejerna på jobbet och går numera runt och kallar mig för Blodomloppsvinnare för att hålla självförtroendet på topp!

 

Comfort-Zone-Finale

 

Tillbaka på benen!

Efter mer än 1,5 månader, vad som känts som en ohyggligt lång period, ser det ut som om jag äntligen är på banan igen. Efter att mitt halsont sakta försvunnit och energin återvänt så började jag under förra veckan med några trevande första träningspass. Lite uppförsbacke har det varit, både psykiskt och fysiskt. Det är mycket vana och rutin som håller igång kontinuiteten i träningen, och jag måste ladda mentalt för att bygga upp det igen. Fysiskt har upplever jag att andningen är ansträngd och mycket av min styrka och stabilitet har tappats. Det senare känns lite som när man brutit armen när var liten och efter ett par veckor fick ta av gipset för att återfinna  ett kraftlöst bihang.  På de första rundorna ser det ut som att jag har tappat uppskattningsvis 45 sekunder per kilometer på 10km tränings-tempo.

Men jag är otroligt glad ändå måste jag säga! Det är helt fantastiskt att äntligen äntligen äntligen få komma ut och röra på sig ordentligt. Speciellt nu när våren är här på riktigt i Linköping. Det är grönt och fint ute i motionsspåren och man slipper pälsa på sig så fort man ska utanför dörren. Under de första löprundorna har det också snabbt känts allt bättre. Framför allt andningen har förbättrats från att vara riktigt till helt okej.

Man ska ju lära sig av sina misstag och jag har försökt reflektera kring sjukan jag haft. På labbproverna jag nämnde i förra inlägget fick jag inga tydliga besked nämligen. Sköldkörteln fungerade som den ska och TWAR-provet visade att jag har haft en infektion tidigare, men inte vid provtillfället. Så jag har inget säkert facit på vad det var, även om TWAR är känns rimligt. Anledningarna till att det det blev så långdraget har jag också funderat över. Jag det var riktigt dumt av mig att köra de sista två-tre träningspassen när jag började känna mig lite hängig, framför allt det där sista 3-timmars spinningpasset. Man vet ju att man ska lyssna på kroppens signaler. Men det ääär ju så lätt att säga till sig själv att man bara mesar sig och letar ursäkter. När jag väl var sjuk var jag nog rätt bra på att ta hand om mig själv ordentligt. Men jag tror en bidragande faktor till långvarigheten var att jag innan  utsatt mig själv för en lång och väldigt stressig period med arbetssökande, examensarbete, veckopendling och mycket träning. Stress ska aldrig underskattas, även om det inte nödvändigtvis leder till sjukdom så kan det definitivt hämma  träningseffekt med. Som tur är ser det ut att bli en betydligt lugnare och mer fokuserad period framöver nu 🙂

marathon_meme

Med mindre än två veckor kvar till Stockholm Marathon känns det såklart lite nervöst att ha ett långt uppehåll och fem löppass i benen. Min målsättning är ändå att delta i loppet och göra mitt bästa för att njuta av den fantastiska upplevelsen och folkfesten som loppet är. Det blir däremot inget tidsmål, jag får ta det steg för steg. Förra året var både jag och Ulrika riktigt dåligt förberedda med, och runt kom vi ju ändå, med en fantastisk upplevelse i bagaget!

stockholm_marathon_2014

Under Stockholm Marathon 2014, fortfarande pigga? Jag inväntar en hämndbild från Ulrika i hennes nästa inlägg 😉

Träningsplanen just nu är att försiktigt öka träningsmängden igen. Först genom att bygga upp antalet träningspass per vecka och hålla dem relativt korta. Sedan, under resten av sommaren, kommer fokus vara att bygga den volym (längd) på passen som kommer krävas för Ironman Kalmar. Mer om det kommer framöver!

© 2018 Tri your Limits

Tema av Anders NorenUpp ↑