Tri your Limits

Don't limit your challenges.
Challenge your limits.
Ironman 2015

Månad: april 2015

Status update

Tjenixen! Tänkte checka in med en uppdatering. Tyvärr har min sjuka varit ruggigt seglivad. Även om jag  känner mig ganska bra så sitter fortfarande med halsont och negativt påverkad andning. I fredags var jag hos läkare för tredje gången utan att få några klara svar. Fick i alla fall ta prover för TWAR och sköldkörtelhormon. Fick tjata lite om TWAR-provet eftersom det är dyrt för vårdcentralerna att ta. Det ska bli väldigt skönt att få klart besked om just det, för det kan bli en extremt utdraget om man har det, tränar och inte blir behandlad.

IMG_20150428_184932~2

Jag känner mig som sagt 95 % bra så jag tog en försiktig jogg igår för att se vad kroppen skulle tycka. Sammanfattningsvis kan man säga att benen var överlyckliga men att halsen och andningen inte gillade läget. Pulsen låg en bra bit över vad den hade gjort för motsvarande runda innan jag blev sjuk, men det kan bero på situationen i allmänhet med.

IMG_20150428_185156~2

Med en månad kvar till Stockholm Marathon känns det lite surt nu. Jag har inte tränat ordentligt på 1,5 månader och försöker mest fokusera på att inte stressa upp mig över det. Det får bli som det blir, förhoppningsvis är jag helt bra och kan jogga runt i ett bekvämt tempo utan några speciella ambitioner.

Vi har tyvärr bestämt oss för att hoppa över Vätternrundan och sålt våra startplatser. Dels på grund av min sjuka, att loppen ligger nära inpå varandra och för att att vi kommer flytta ner till Malmö under andra halvan av Juni . Vi tyckte det blev lite mycket annars. Vätternrundan får bli ett annat år i stället, man kan inte göra allt samtidigt 🙂

Håller tummarna för klara besked och snabb bättring för att kunna jobba vidare mot vårt största och viktigaste mål i augusti!

Vrickad dygnsrytm…

Den senaste veckan har jag kommit in i en dålig livsrytm. Jobbar länge och sent om kvällarna och försöker gå hem tidigt fast jag egentligen skulle behöva stanna längre, skyndar hem för att slänga mig i sängen, uppjagad och fylld av tankar på allt som händer runtomkring så jag har svårt att sova, upp 5h senare för att ta mig ann morgonpassen kl 06.30. Morgonpassen passar verkligen inte med jobbet, men kan inte ändra på upplägget nu riktigt. Att jag sen inte ens fått sova i sängen pga att de hittat mögel under golvet i sovrummet är ännu en historia. Och att jag sen krockade in i en annan bil igår vart ju …. grädden på mosen. Märker att jag är rätt tärd och på gränsen….
Status för idag är att det stormar och blåser orkan inuti och jag försöker hålla mig i masten och styra skutan i hamn. Längtar tills imorgon och helgen då äntligen sällskap väntar och roliga planer 🙂

Imorse vart det 60 min spinningintervaller med maxpulstoppar och nu väntar ett bodypump-pass, känns stabilt och bra.

Sunday funday

Jag är här! Jag är äntligen tillbaka i bloggen efter ett långt uppehåll och det känns grymt bra!

Anledningen till detta uppehåll är att mycket har hänt på sistonde. Jag kommer inte gå in på de närmaste detaljerna men det har varit mycket att ha i huvudet och tänka på. Det roligaste och mest häftiga av allt detta är att jag har fått nytt jobb! På IKEA! I augusti kommer jag att börja som deras nya management trainee på den strategiska globala HR-avdelningen och jobba med att ta ut IKEAS nya HR-strategi. Helt sjukt häftigt och precis det jag velat jobba med ända sen jag började plugga, dessutom på ett fantastiskt spännande företag. Detta innebär att min arbetsplats kommer att flyttas till Älmhult och därför ska jag och Simon flytta till MALMÖ i sommar! För nyhet nr 2 är att även SIMON FÅTT JOBB! Han kommer jobba som managementkonsult på Bearing Point och jag är så stolt över honom!

Så våra dagar spenderas på Hemnet, vi har blivit riktiga Hemnet-junkies… Utöver att gå på visningar och planera för en ny rolig framtid så har träningen även funnits med i hjärtat. Som Simon skrev tidigare så är han fortfarande sjuk, jättekonstigt. Jag misstänker att han har fått något riktigt ihålligt virus som vägrar ge sig. Känns väldigt tråkigt att han inte kan hänga med och träna som vanligt, jag vet själv hur otroligt frustrerande det är att inte kunna köra på som vanligt och känna att man tappar för varje dag. Stor eloge att han faktiskt stannar hemma och inte riskerar, för man blir fasen bara sämre av att stoppa huvudet i sanden. För min del så har träningen ändå flutit på ganska bra. Mängden har minskat något på grund av alla omständigheter men jag är glad att jag lyckats hålla frekvensen uppe och för det mesta hunnit med att träna någonting varje dag de senaste veckorna. Förutom två dippar med feber och varit hängig så har kroppen växlat över till vårmode riktigt bra 🙂 Här kommer en sammanfattning över hur träningen inom de olika grenarna har gått över vintern för mig.

Simning:
Stora framsteg! Har sedan årsskiftet spenderat tisdagmornar kl 06.40 i simhallen på simmis. En simskola med triathlonfokus som vår grymma triathlonförening står för. Fantastiska människor och bra coach med individuell feedback för att få till bättre teknik. För min del så har det betytt natt och dag verkligen. Förvisso har jag simtekniken sen jag tävlingssimmade när jag var mindre, men det är många år nu som jag inte har simmat någonting alls. Mina viktigaste lärdomar hittills är:
1) Glida i armtagen och använda höften och core för styrka
2) Förlänga axeln i armtagen och jobba med hög armbåde
3) Man blir INTE snabbare bara för att jobbar som en väderkvarn…
Jag försöker hålla 1-2 simpass/vecka.

Cykling:
Stora framsteg även här! Att bli spinninginstruktör på Frisk har hjälpt mig att ge cyklingen den tid den behöver och har procentuellt sett spenderat absolut flest timmar på cykeln. Detta har gett bra känsla för hur kroppen jobbar med ställningar etc och jag har även följt Coltings vinterupplägg där jag tränat styrka i rundtramp och att hålla tempo. Sen kommer det ju bli enorm skillnad nu när det är dags att plocka fram racern och cykla på riktigt…. ojojoj! Får se om jag är redo för Vätternrundan i juni. Men jämfört med i somras när jag knappt hade cyklat någonting alls så känner jag mig väldigt trygg i cyklingen.
Jag försöker hålla 3-4 spinningpass/vecka.

Löpning:
Min stora kärlek 🙂 Trots att ha fokuserat mycket på simning och cykling så finns det faktiskt ingenting som slår löpningen. Den lycka löpningen ger mig alltså. Det kvittar hur jag mår innan jag drar på mig dojorna, efter 3 km ute är det som knark i hela kroppen. Dock, helt ärligt så är vintern SKIT löpmässigt… Jag måste säga det. Alla lager som ska på gör att det känns rätt omständigt att ge sig ut. Man måste hålla koll på underlag och passa på så fort det har varit barmark och sådär. Isen som legat denna vintern var en riktig partypooper! Men de senaste veckorna har varit helt fantastiska. Vartenda litet vårtecken har varit så tydligt och mysigt att få följa. Jag har ökat distanserna successivt inför Stockholm Marathon den 30 juni. Mina bästa stunder är för tillfället torsdagarna i Vidingsjö då Lok-milen är helt magiskt. Som en liten ko på grönbete 🙂
Jag ger för tillfället löpningen lite större utrymme pga marathon som närmar sig plus att det ger mig så otroligt mycket sinnesro och balans, vilket är välbehövligt just nu. Jag försöker hålla 4 löppass/vecka varav 1 intervallpass.

Generellt sett så har jag börjat tänka mycket på vad det är som driver en. För mig är det mycket att övervinna, nå nya saker, se saker förändras. Jag fick nyligen frågan om vad som gör mig riktigt lycklig. Och jag vet inte om jag kunde svara på det. Det är så mycket men samtidigt så svårt att sätta fingret på. När allt kommer omkring så handlar det nog för mig ofta om känslor och ett tillstånd av lycka. Sen kan det tillståndet nog framkallas av olika saker. Men ja, att resa, vara i naturen och leva i nuet är bra saker. Världen gör mig nog lycklig helt enkelt.

Här är några roliga bilder jag har suttit och grävt upp på stunder då jag känner mig lycklig och nära livet 🙂

Jag och valNär jag träffade min första val

Ullis och Wally 2När jag träffade Wally, en kelen fisk i barriärrevet



Ullis innan bungee 2
 Ullis efter bungee

Före och efter bungeejump i Nya Zeeland

Ullis på toppenPå toppen av mitt första ”berg” Ben Lomond

Allt handlar om att våga satsa mot stjärnorna, ta steget och ge det bästa du har. Och framförallt njuta av vägen dit. Med risk för att låta klyshig, men det är resan som räknas, inte målet.

Vi lever fortfarande

Det har varit lite tyst här på bloggen senaste två veckorna vilket har sina anledningar då det hänt mycket stora andra saker i våra liv 🙂 Utan att gå in på detaljer så har det involverat massvis med arbetssökande som slutligen resulterat i positiva besked och lett till att vi börjat kolla på bostad på annan ort.

På träningsfronten flyter det på rätt bra för Ulrika med alla aktiviteter. Hon lovar att hon ska bli lite bättre på att uppdatera Moovescount så träningen syns här på sidan.

Min träning har tyvärr fortsatt legat på is sedan förra inlägget på grund av att sjukdomen håller i sig. Jag har varit i kontakt med läkare i två omgångar som bara ordinerat vila. I eftermiddag, efter mer än tre veckors sjukdom ska jag och träffa en läkare igen för att förhoppningsvis få utesluta Halsfluss och Twar. Håller tummarna för jag vill så sjuuuuuukt gärna komma igång igen nu. Så länge blir det mer ingefära-te och drömmande framför youtubeklipp från olika Ironman-race runt om i världen. 🙂

© 2018 Tri your Limits

Tema av Anders NorenUpp ↑