Tri your Limits

Don't limit your challenges.
Challenge your limits.
Ironman 2015

Författare: Simon Hellbe (sida 1 av 2)

Simons Race Report från Kalmar Ironman 2015

Nu när intrycken har sjunkit in lite och skavsåren läkt lite tänkte jag dela med mig av min race report från förra helgen. Jag tänkte först att den skulle bli kort, men det fanns tydligen ganska mycket som behövde skrivas ut :). Ulrika kommer snart lägga ut sin berättelse med, tillsammans med fler bilder från helgen!

Till saken. Efter en natt med orolig sömn så inleddes tävlingsdagen när larmet på mobilerna gick igång klockan 04:00. Omedelbart klarvakna unnade vi oss att ligga kvar några minuter i sängen och peppa varandra lite innan vi begav oss ner för att inta en stabil men lättsmält frukost i hotellobbyn. Med frukost i magen drog vi på oss framlagda tävlingskläder och överdragskläder, plockade med sista packning med energi och vattenflaskor och promenerade till växlingsområdet. Sista förberedelserna fixades enkelt, vatten, energi och däcktryck kontrollerades på cyklarna, innan vi promenerade mot simstarten.

Ironman Kalmar kör med en rullande simstart där man går i vattnet i en lång kö (tidtagning startar med ett chip startar när man går ner för rampen). Det är en bra procedur som gör det lite mindre stökigt i vattnet. Man får dessutom ställa sig i ledet efter hur snabbt man tror att man kommer simma för att man ska slippa bli översimmad av snabbare personer. Vi ställde oss ganska långt bak efter 1:30-skylten vilket vi tyckte var på säkra sidan. Plötsligt började det röra på sig och vi önskade varandra ett sista lycka till med en puss innan vi begav oss ner för rampen.

Det märktes direkt att simningen skulle bli rätt så stökig. Vinden blåste upp ganska branta vågor som försvårade navigering och lätt gjorde att man drev iväg och tappade riktning. I början visade det sig att många runtomkring tänkte simma bröstsim, vilket är rena döden så de tar mycket mer plats och sparkar brett åt sidorna. Jag var väldigt glad att jag simmat i lite högre vågor i havet några gånger tidigare. Det hjälpte mig att hålla huvudet kallt, slappna av i vågorna och navigera undan från sparkande bröstsimmare. Efter ett par hundra meter började jag komma in i rytmen  och simningen flöt på ganska bra. Jag (och många andra) navigerade ganska rejält fel på väg tillbaka mot hamnen men jag lyckades komma på det halvvägs och kunde styra tillbaka mot banan. Sista biten i mer skyddat lugnt vatten njöt jag faktiskt lite av och fick lite ny energi. Efter lite köbildning vid rampen kunde jag kliva upp ur vattnet efter tiden 1:29. Helt klart nöjd efter omständigheterna.

Växlingen gick smidigt och jag passade på med en första (av många kommande) kisspauser. Drack lite vatten och tog en första energi-gel som jag hade i påsen. Noterade att folk smörjde in sig med solskydd och tänkte att det hade nog inte varit helt dumt. Nåja, vi hade kladdat på lite redan på morgonen det får duga. Det var riktigt härligt att trampa ut på cykelbanan med massvis av åskådare längs med. Jag tänkte på att nu får vi börja lugnt här, det är långt kvar.

En supersnabb Simon öser förbi Resmo. Publiken jublar! #ironmankalmar2015 #triyourlimits

A photo posted by Ulrika & Simon (@triyourlimits) on

Cyklingen flöt på smidigt. Jag körde mest på puls och känsla av ansträngning, som jag lade på en lagom lugn och kontrollerad nivå. Det blåste riktigt ordentligt runt om på öland men jag var noga med hela tiden anpassa tempot så det kändes överkomligt. Solen började steka och av nervositet för uttorkning började jag dricka lite mer än planerat (8-10 dl/timme ungefär). Det var nog var lite väl mycket för jag fick ta kisspauser två gånger under cyklingen och växlingen. Men bättre det än för lite. Var noga med att få i mig gel och snickers enligt planeringen även om jag var riktigt osugen på det mot slutet. Den underbara publiken längs med banan gav massvis med bra energi och hjälpte till att glömma tilltagande skav och trötthet i ryggen. Mot slutet av cyklingen var jag lite seg i huvudet och råkade ligga för nära en bakom en tjej (typ 8 meter i stället för regeln på 10) så jag fick ett blått kort av en domare på motorcykel. Var extra noga med avståndet sista biten och avtjänade min fem minuters (rätt sköna) straffpaus innan jag trampade in för växling efter 6 timmar och 10 minuter på cykeln (6:00 på gps-klockan som klippte bort kiss- och straffpauser).

Växling nummer två gick lugnt och smidigt. Gav mig ut på löpbanan och kände direkt att magen inte var så glad. Lite illamående tvingade jag mig att jogga på i ett lugnt tempo och drack bara vatten på stationerna. Efter ett par kilometer börjar illamåendet övergå till magont. Jag håller ut ett tag innan jag känner att jag verkligen måste gå på toa. Får det överstökat och fortsätter. Känns bra en stund innan det börjar hugga till igen. Och så fortsätter det att upprepa sig. Växlar mellan att gå, springa och gå på bajamajor. Räknar ut att jag har så mycket tid kvar att jag kan gå resterande 23 km. Pratar med sjukvårdare som inte har så mycket tips, de säger åt mig att ta det lugnt och dricka vatten. Efter 22 km och tre timmar på löpbanan med tilltagande magsmärtor viker jag mig bokstavligen talat dubbel och kan knappt gå. Helt slut, inser jag att det inte finns så mycket att göra, det får räcka nu.

kalmar-tempo-lopning

Tempot på löpningen med tilltagande toalettbesök

Jag pratar med en funktionär som kollar upp att Ulrika inte ligger så långt efter så jag sätter mig vid sidan av banan och väntar in henne. Ulrika kommer joggande, hon ser stark och stabil ut. Jag berättar att jag tänker bryta och hennes närvaro får mig att fälla några tårar samtidigt som det känns väldigt skönt. Lite motvilligt fortsätter Ulrika mot mål. Efter några minuter får jag skjuts med ”brytarbilen” till sjukvårdstältet, samtidigt som jag börjar frysa och bli hängig. Väl i sjukvårdstältet blir jag nedbäddad under några filtar av snälla funktionärer som ger mig vätskeersättning och varm buljong. Det känns bättre, lite som en spänning som släpper i kroppen. Blundar och snyftar lite över att det inte gick som jag ville. Så mycket förberedelser, förväntningar och mental laddning som sakta släpper.

Känner mig starkare och bättre efter en stund. Tänker att nu ska jag bannemig se Ulrikas målgång. Stapplar bort och hämtar ut mina överdragskläder som vi lämnat in före loppet. Promenerar till hotellet, tar på mig lite mer kläder och går på toa igen. Gör fortfarande ont men inte lika jävligt. Ringer familjen och möter upp dem, perfekt timing några minuter innan Ulrika kommer in på målsträckan. Hennes målgång får det att kännas mycket  bättre och jag är känner mig helt omåttligt stolt över hennes prestation. Efter massvis av kramar säger vi hejdå till familjerna, hämtar vår utrustning från växlingsområdet och rör oss mot hotellet. Vi duschar, lägger oss i sängen och en helt obeskrivlig trötthet sköljer över mig när våra kroppar nästan tvingar ner oss i sömnen.

Jag måste verkligen framhäva att jag  inte är det minsta missnöjd med loppet. Det var en helt fantastisk upplevelse, med underbart publikstöd och väder hela vägen. Att det blev som det blev kunde jag inte göra så mycket åt. Jag kommer lära mig av loppet och anlända ännu bättre förberedd nästa år. För morgonen efter tävlingen gick jag raka vägen och anmälde mig till Ironman Kalmar 2016. Då jäklar kommer det gå hela vägen 🙂

Min tävling finns på Garmin Connect här

Bara timmar kvar till startskottet

Nu är det mindre än ett dygn kvar till startskottet går, klockan 07 i morgon. Ni kan följa vår färd live under dagen på den här sidan genom att söka efter startnummer eller efternamn. Simons startnummer är 702 och Ulrikas är 319. Man kan också ladda ner en smidig app som heter IMTrackr (finns för både iPhone och Android), där man väljer Kalmar och lägga till våra startnummer. Med den kan man få automatiska uppdateringar och sånt smidigt 🙂 Vi kommer låta Ulrikas syster sköta vårt Instagram-konto under lördagen, så det kommer lite bilder och statusuppdateringar där!

Efter gårdagens registrering och race briefing i går gick vi och lade oss rätt tidigt för att gå upp tidigt och ta del av den officiella simträningen klockan 7 på morgonen idag. Det blev mer ett skönt morgondopp och plask i vattnet än träning för oss, men var bra för att känna in förhållandena och spana in simbanan. I eftermiddag är det incheckning av cyklar och utrustningspåsar för växlingen, mycket bra uppstyrt och strukturerat av arrangörerna. Sen är det sista vila och sömn som gäller innan vi går upp strax före kl 04 för att äta frukost och förbereda starten.

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man packar för en lång dag! #triyourlimits #ironmankalmar

A photo posted by Ulrika & Simon (@triyourlimits) on

Vi har en gemensamt lagt upp race plan för loppet där vi var och en för sig kommer ta det lugnt och kontrollerat för att räcka hela vägen. Schema för energi- och vätskeintag har vi också bestämt med ett kontinuerligt, väl avvägt intag för att må så bra som möjligt hela vägen. Väderleksrapporten ser bra ut, 21 grader och sol, men ganska starka vindar på 8-11 m/s som vi kommer få ta det lite lugnt i så de inte suger för mycket energi.

Mental och fysisk uppladdning

Nu är det bara 6 dagar kvar till vi står på startlinjen på Ironman Kalmar. Skrämmande lite, men vi konstaterade idag att ett visst lugn har lagt sig över oss samtidigt som det är nervöst. Det finns ingen extra träning kvar att göra och den tränings-stress som kändes för en-två månader sedan är borta. Det är uppladdning som gäller nu, både fysiskt och psykiskt. Sista träningspassen är korta och lugna, den fysiska uppladdningen är inriktad på att vila och samla krafter genom att äta och sova bra.

Den mentala uppladdningen är också viktig. Förutom att planera och tänka igenom loppet för att känna oss lugna så gäller det också att tänka mycket positivt. Själv försöker jag visualisera ett härligt och lyckat lopp som går bra och tänka på hur fantastisk resan hit har varit. Vårt välgörenhetsprojekt har också varit fantastiskt. Förutom de (i skrivande stund) 17 100 kr vi samlat in för Hand in Hand, så har vi spridit ett budskap och mött och inspirerat människor på vägen. Det är en otrolig energiboost som jag kommer bära med inom  mig när det är riktigt tungt på lördag.

Här är en kul liten film jag klippte ihop från veckans cykelpass till Barsebäcks hamn. Den typen av lustfylld och rolig träning som gör att  vi kommer orka i mål på lördag!

Race report från Vätter Challenge

Nu när vi har återhämta oss lite och smälta intrycken från helgens tävling tänkte jag dela med mig lite av upplevelserna från helgens äventyr i Jönköping! Totalt sett gick tävlingen bra för oss båda och vi är väldigt nöjda. Det blir lite mer fokus på min version av resan här, och Ulrika har lovat att hon också skriva ett inlägg så ni får mer av hennes tankar och reflektioner från loppet lite senare!

I lördags var det alltså dags för vår tränings-tävling inför ironman. Dagen började med uppstigning kl 06 och en snabb koll av väderleksprognosen visade återligen att det skulle vara mulet under förmiddagen och regna från klockan 13, så vi packade ner överdragströjor för säkerhets skull. Vi käkade en rejäl frukost på hotellet, packade ihop våra saker i bilen, checkade ut och rullade med cyklar och utrustningslådor mot tävlingens växlingsområde. Tävlingen är i Jönköpings centrala delar med simning i munksjön och växlingsområde och målgång i rådhusparken, väldigt smidigt och nära till allt.

vatter_challenge_1

Utsikten från hotellrummet där man kan se simbanan till vänster (gula bojar), växlingsområdet till höger (blå matta) och avspärrningar för löpbanan i nederkant.

Vi var i lagom god tid på växlingsområdet så vi kunde förbereda våra växlingsplatser och gå på toa i lugn och ro, utan att ha allt för mycket tid för att bli mer nervösa 🙂 Våtdräkterna drogs på och vi promenerade ner mot simstart med de andra deltagarna. Vi plumsade i vattnet, placerade oss i bakre led bakom startlinjen och önskade varandra lycka till innan startskottet gick och det sedvanliga kaoset utbröt i vattnet, då 300 personer började svinga med armar och ben i full fart. Skönt att starta lite bakom och slippa bli överkörd av alla som är snabbare.

Simningen gick enligt plan, jag lade mig långt bak i starten för att undvika den värsta röran och simmade lugnt och metodiskt. Lyckades crawla hela banan utan problem (förra året blev det ganska mycket bröstsim i röran). Jag kunde nog ha tagit i ganska mycket mer under simningen men prioriterade att få en behaglig upplevelse och sparade lite på krafterna i stället. Väl uppe ur vattnet gick första växlingen helt okej. Inte helt oväntat var jag rätt yr efter simningen, våtdräkten tog lite extra tid att få med dålig balans och överdragströjan ”klistrade fast” otroligt mycket i fukten när jag skulle dra på den.

Cyklingen gick bra, det kändes skönt och befriande att komma ut på banan och trampa på. SMHIs prognos blev tyvärr lite fel och regnet började redan vid halv tolv, när jag var halvvägs genom cyklingen, och det fortsatte resten av dagen.  Cykelbanan är en tuff 4-varvsbana med totalt 1000 höjdmeter klättring och under andra varvet bestämde jag mig för att det gick lite för snabbt, lugnade ner tempot lite och sparade kraft för löpningen. Regnet tvingade också ner hastigheten en hel del på grund av halkrisk och sämre bromsförmåga. Funktionärer runt hela banan stod och signalerade  att man skulle sänka hastigheten i nedförsbackarna, vilket jag gladeligen gjorde. Fick lite mini-sladd i lägre hastighet vid vändpunkter några gånger som gav respekt med.

 vatter_challenge_7 vatter_challenge_8

Två glada cyklister – innan regnet drabbade oss! 🙂

Växling nummer två gick smidigare än den första fast fortfarande lite förvirrat. Hade tänkt ta av cykelskorna under slutet av cyklingen glömde så jag fick springa med klumpiga pedal-klossar under fötterna till växlingsplatsen. Annars gick det smidigt och jag fortsatte ut mot löpbanan. Nästa gång ska jag se till att tänka igenom och förbereda mentalt för kommande växling ordentligt under slutet av sim och cykel.

Det är alltid en konstig känsla att gå från cykeln till löpning som resulterade i att jag gick ut i lite för högt tempo i början. Lugnade ner mig ganska snabbt och kom in i ett bra ”lunk”. Då jag haft lite känningar i ben och ena höftböjaren tidigare så jag var förberedd på att bryta loppet om det skulle börja göra ont. För att inte förvärra något inför den viktigare tävlingen då. Som tur var kändes det bra, och jag kunde fokusera på att springa på med bra teknik i ett bekvämt tempo. Jag blev akut kissnödig redan under cyklingen och efter första varvet på löpningen var jag tvungen att springa av banan till en bajamaja. Det blev en riktig utmaning att brottas med min triathlon-heldräkt i kombination med överdragströja och nummerlappsbälte, men efter typ tre minuter kunde jag lättad återvända till banan. Återgick till lunken och plötsligt var jag nästan i mål, så jag slängde av mig överdragströjan, snyggade till håret lite och spurtade in i mål för att få ett fint målfoto 😉

vatter_challenge_4 vatter_challenge_9

Som alltid med långdistanslopp är det mentala viktigt och jag dippade lite under andra halvan av cyklingen och bitvis under löpningen. Försökte vara medveten om att det är just tillfälliga dippar, tänka positivt, sätta delmål och trycka i mig lite extra energi. Det dåliga vädret bidrog säkert lite när det vid några tillfällen piskade kallt regn och motvind, men annars var det ganska lätt att ignorera vädret. Jag mötte Ulrika några gånger under löpningen och vi hejade på varandra vilket gav en härlig energi-boost med!

Väl i mål kunde jag stolt ta emot medalj, finisher t-shirt och en värmande fleece-filt (mycket bra tänkt av arrangörerna där!).  Satte mig i ett  tält, vilade och hejade på de målgående medans jag inväntade Ulrika, som kom spurtandes mot mållinjen och min famn efter en stund!

Resultaten

Här är tiderna från årets tävling och förra årets tävling. Jättekul att se att vi båda förbättrade oss på samtliga moment, trots sämre förhållanden!

Sim 1930 m T1 Cykel 88 km T2 Löp 21 km Totalt
Simon 2015 00:41:31 00:02:45 02:53:26 00:02:11 01:47:16 05:27:11
Simon 2014 00:44:58 00:03:34 03:03:39 00:03:05 01:56:00 05:51:57
Simon diff. -00:03:27 -00:00:49 -00:10:13 -00:00:54 -00:08:44 -00:24:46
Ulrika 2015 00:46:57 00:03:18 03:14:59 00:02:30 01:56:39 06:04:24
Ulrika 2014 00:54:00 00:04:06 03:25:10 00:02:31 02:09:06 06:29:48
Ulrika diff. -00:07:03 -00:00:48 -00:10:11 -00:00:01 -00:12:27 -00:25:24

Efter tävlingen tog vi en ordentlig varmdusch och fyllde sedan på med snabbmat, godis och kaffe innan vi satte oss i bilen hem mot Malmö.

vatter_challenge_2

En trött men stolt Ulrika efter tävlingen

vatter_challenge_3

Allting dyngsurt av regn

Uppladdning för Vätter Challenge

IMG_9026

Just nu sitter vi uppkrupna tillsammans i hotellsängen och går noggrant igenom morgondagens planering. I morgon (lördag) är det nämligen dags för Vätter Challenge, som är det svenska mästerskapet på medeldistans (motsvarande ett halvt Ironman). Planen är att köra på i lugnt tempo och njuta av loppet, för att få bra övning och koll inför Kalmar utan att slita ut oss för mycket. Nu när vi gått igenom planering och utrustning ordentligt är det enda (lilla) orosmomentet att det ser ut som om att det blir en hel del regn i morgon. Vi håller tummarna men är inte ledsna för det ändå, vi är ju vana sedan Stockholm Marathon 😉

IMG_90199

  Pastaparty och pre-race briefing!

Man kan följa mig och Ulrika live under tävlingen på den här länken. Jag har startnummer 80 och Ulrika har nummer 5. Startskottet går klockan 09:00 och sen bär det av!

Vi vill också passa på att avslöja att vi fått lite uppmärksamhet i media nu när uppladdningen är i full gång -superkul! Mer om det i senare inlägg!

 

Triathlon-bikefit för fattiglappar

Tänkte börja med ett litet erkännande: landsvägscykling är en av mina favoritsporter. Fast än jag tycker spinning är rätt tråkigt 🙂

  1. Det går fantastiskt fort och jag älskar fartkänslan när man susar genom kurvor och över (mindre ;-)) kullar
  2. Med fötterna fastspända kan man ösa på och halkar inte av med fötterna
  3. Snabba brillor och tighta kläder är awesome
  4. Mecka och finjustera cykeln är kul och gör att passen blir ännu roligare när växlarna klickar i perfekt utan rassel
  5. Dessutom är jag hyffsat snabb (med hänsyn till träningsbortfallet under våren)
Ulrika drar ifrån!

Ulrika drar ifrån!

Nä okej, det är kanske lite överdrift och driv med Ulrikas förra inlägg 😉 Men jag tycker cyklingen är ett kul komplement till de andra grenarna. Samtidigt är en fördel med cyklingen att den är mer skonsam för benen än löpningen, vilken jag tar det lite lugnt med just nu för att undvika krämpor.

Även om jag skojade lite med Ulrikas inlägg ovan så tar jag henne på allvar och försöker göra mitt bästa för att hon ska kunna uppskatta cyklingen. Hon har fått hjälp med praktiska detaljer kring cykeln för att bli bekväm och fått mycket mentalt stöd under rundorna. Vi ska försöka ta något lugnt ”lekpass” och öva balans och cykla åttor i helgen för att Ulrika och cykeln ska bli lite bättre vänner med. Jag är övertygad om att det kommer gå bra även om det kanske inte kommer bli hennes favoritidrott. Hon gjorde ju faktiskt en bra tid på cykeldelen i halv-ironman förra sommaren.

Som vissa kanske noterat på Instagram, så hade vi cyklarna uppe i köket härom dagen för att göra lite ”bikefit” vilket innebär att göra justeringar för att få så bra sittställning som möjligt på cykeln. Sittställningen är mycket viktig för att inte få (onödigt mycket) ont och orka trycka på i de 18 milen som vi ska cykla. Kan man spara lite på rygg och nacke är det skönt under löpningen.

Vi har ju inte köpt riktiga triathlon-cyklar, dels för att spara lite pengar och dels för att kunna köra vanliga cykellopp (där triathlon-cyklar inte är tillåtna). Vi har satsat på ”good enough” och kör därför med vanliga landsvägscyklar och så kallade tempo-pinnar, som man vilar på samtidigt som man minskar luftmotståndet. I stället för dyr professionell valde vi också att satsa på egenhändig inställning av cyklarna med hjälp av lite informativa youtube-videos (länkar för den nyfikne: nr1nr 2nr 3). Vi tar gärna emot feedback om någon kunnig där ute har förslag på hur vi kan förbättra sittställningarna ytterligare. Så här såg det ut efter justeringar:

Bikefit_Simon

Bikefit_Ulrika

Det är lite kul att jämföra våra vinklar med avseende på våra kroppsproportioner och inställningsmöjligheter på respektive cykel. För mig har vinklarna faktiskt blivit riktigt bra (och det känns bra när jag cyklar). Mycket tack vare att jag köpt en begagnad framåtlutad sadelstolpe som låter mig komma tillräckligt långt fram. Möjligtvis kan mitt styre sänkas ytterligare om det inte påverkar andning eller kraft negativt.

Ulrika ser också bra ut, men skulle kunna flyttas aningen mer framåt (och uppåt för att behålla vinkeln i benet). Tyvärr är inte det möjligt på grund av att hennes cykelram har sadelstolpen inbyggd och sadeln är maximalt framskjuten. Vi ska flytta bak hennes kuddar på tempopinnarna lite så hon får bättre stöd för armbågarna däremot.

Sommaren är här och snart bara en månad kvar!

Nu är vi äntligen tillbaka på bloggen efter ett längre uppehåll.  Anledningen till att det mest blivit uppdateringar på Instagram senaste veckorna har varit mycket jobb och plugg, Simons examen, vår flytt ner till till Malmö och flera utlandsresor. Jag ska se till att bjuda på lite tillbakablickar nu, men sen kommer det bli fullt ös med nya uppdateringar framöver! Det är ju snart bara en månad kvar till vårt stora mål – Ironman Kalmar 2015!

Vad hände egentligen på Stockholm Marathon?

Vad ska man säga, vår uppdatering nedan sammanfattar det hela ganska bra.  Härligt trötta som man ska vara efter ett par timmars löpning 🙂 Som väderleksprognosen hade utlovat fick vi ett mycket blött och blåsigt maraton med bara korta stunder uppehåll från regn. Vi hade i alla fall bra med kläder på oss så det var inget större problem, först efteråt blev det svinkallt och vi fick snabbt byta om och skynda till tunnelbanan för att söka värme.

Vi hade båda bra och förhållandevis problemfria lopp och var nöjda med resultaten (inga strejkande magar eller stukade fötter). Ulrika, som knappt hade fått någon sömn innan och stressade upp från Linköping samma morgon, gjorde nytt personbästa på tiden 4:26. Och några minuter snabbare hade hon varit om hon inte tappat sitt kreditkort under loppet och fick springa tillbaka och hämta det! Själv joggade jag på försiktigt och fick sällskap av min mor Marianne större delen av loppet, och vi kunde glada springa över mållinjen tillsammans efter 4:10. Väldigt kul avslut, dels för att mina ben höll hela vägen och dels för att jag hade gett min mor anmälan till hennes första maraton i födelsedagspresent 🙂

Efter loppet var det lite sedvanlig träningsvärk och återhämtning. Framför allt för mig som hade en betydligt sämre grund (efter sjukan) än Ulrika. Hälsenorna och högra höftböjaren tog lite stryk men det har repat sig bra. Det var antagligen inte alls optimalt träningsmässigt för oss att springa maran (eftersom det sliter på kroppen) men det känns väldigt skönt psykiskt att vi har distansen under någon form av kontroll. Nästa gång vi springer 4,2 mil ska vi bara simma 4 km och cykla 18 mil innan 😉

För den nyfikne så finns Ulrikas lopp på Movescount här och Simons lopp på Garmin Connect här.

Vad händer nu?

Senaste veckorna har vi båda försökt pussla in så mycket träning efter de begränsade möjligheter som funnits. Nu kommer det bli nya tag när vi äntligen kommer kunna klämma in lite större träningsmängd. Det kommer vara mycket fokus på ordentliga långpass i samtliga grenar, att köra mer kombinerade träningspass och att bli mer bekväma med simning i öppet vatten. Vi ser också fram emot att köra vårt förberedande halv-ironman i Jönköping om två veckor. Det kommer bli ett bra formtest och övning för den verkligen prövningen tre veckor senare!

Tillbaka på benen!

Efter mer än 1,5 månader, vad som känts som en ohyggligt lång period, ser det ut som om jag äntligen är på banan igen. Efter att mitt halsont sakta försvunnit och energin återvänt så började jag under förra veckan med några trevande första träningspass. Lite uppförsbacke har det varit, både psykiskt och fysiskt. Det är mycket vana och rutin som håller igång kontinuiteten i träningen, och jag måste ladda mentalt för att bygga upp det igen. Fysiskt har upplever jag att andningen är ansträngd och mycket av min styrka och stabilitet har tappats. Det senare känns lite som när man brutit armen när var liten och efter ett par veckor fick ta av gipset för att återfinna  ett kraftlöst bihang.  På de första rundorna ser det ut som att jag har tappat uppskattningsvis 45 sekunder per kilometer på 10km tränings-tempo.

Men jag är otroligt glad ändå måste jag säga! Det är helt fantastiskt att äntligen äntligen äntligen få komma ut och röra på sig ordentligt. Speciellt nu när våren är här på riktigt i Linköping. Det är grönt och fint ute i motionsspåren och man slipper pälsa på sig så fort man ska utanför dörren. Under de första löprundorna har det också snabbt känts allt bättre. Framför allt andningen har förbättrats från att vara riktigt till helt okej.

Man ska ju lära sig av sina misstag och jag har försökt reflektera kring sjukan jag haft. På labbproverna jag nämnde i förra inlägget fick jag inga tydliga besked nämligen. Sköldkörteln fungerade som den ska och TWAR-provet visade att jag har haft en infektion tidigare, men inte vid provtillfället. Så jag har inget säkert facit på vad det var, även om TWAR är känns rimligt. Anledningarna till att det det blev så långdraget har jag också funderat över. Jag det var riktigt dumt av mig att köra de sista två-tre träningspassen när jag började känna mig lite hängig, framför allt det där sista 3-timmars spinningpasset. Man vet ju att man ska lyssna på kroppens signaler. Men det ääär ju så lätt att säga till sig själv att man bara mesar sig och letar ursäkter. När jag väl var sjuk var jag nog rätt bra på att ta hand om mig själv ordentligt. Men jag tror en bidragande faktor till långvarigheten var att jag innan  utsatt mig själv för en lång och väldigt stressig period med arbetssökande, examensarbete, veckopendling och mycket träning. Stress ska aldrig underskattas, även om det inte nödvändigtvis leder till sjukdom så kan det definitivt hämma  träningseffekt med. Som tur är ser det ut att bli en betydligt lugnare och mer fokuserad period framöver nu 🙂

marathon_meme

Med mindre än två veckor kvar till Stockholm Marathon känns det såklart lite nervöst att ha ett långt uppehåll och fem löppass i benen. Min målsättning är ändå att delta i loppet och göra mitt bästa för att njuta av den fantastiska upplevelsen och folkfesten som loppet är. Det blir däremot inget tidsmål, jag får ta det steg för steg. Förra året var både jag och Ulrika riktigt dåligt förberedda med, och runt kom vi ju ändå, med en fantastisk upplevelse i bagaget!

stockholm_marathon_2014

Under Stockholm Marathon 2014, fortfarande pigga? Jag inväntar en hämndbild från Ulrika i hennes nästa inlägg 😉

Träningsplanen just nu är att försiktigt öka träningsmängden igen. Först genom att bygga upp antalet träningspass per vecka och hålla dem relativt korta. Sedan, under resten av sommaren, kommer fokus vara att bygga den volym (längd) på passen som kommer krävas för Ironman Kalmar. Mer om det kommer framöver!

Status update

Tjenixen! Tänkte checka in med en uppdatering. Tyvärr har min sjuka varit ruggigt seglivad. Även om jag  känner mig ganska bra så sitter fortfarande med halsont och negativt påverkad andning. I fredags var jag hos läkare för tredje gången utan att få några klara svar. Fick i alla fall ta prover för TWAR och sköldkörtelhormon. Fick tjata lite om TWAR-provet eftersom det är dyrt för vårdcentralerna att ta. Det ska bli väldigt skönt att få klart besked om just det, för det kan bli en extremt utdraget om man har det, tränar och inte blir behandlad.

IMG_20150428_184932~2

Jag känner mig som sagt 95 % bra så jag tog en försiktig jogg igår för att se vad kroppen skulle tycka. Sammanfattningsvis kan man säga att benen var överlyckliga men att halsen och andningen inte gillade läget. Pulsen låg en bra bit över vad den hade gjort för motsvarande runda innan jag blev sjuk, men det kan bero på situationen i allmänhet med.

IMG_20150428_185156~2

Med en månad kvar till Stockholm Marathon känns det lite surt nu. Jag har inte tränat ordentligt på 1,5 månader och försöker mest fokusera på att inte stressa upp mig över det. Det får bli som det blir, förhoppningsvis är jag helt bra och kan jogga runt i ett bekvämt tempo utan några speciella ambitioner.

Vi har tyvärr bestämt oss för att hoppa över Vätternrundan och sålt våra startplatser. Dels på grund av min sjuka, att loppen ligger nära inpå varandra och för att att vi kommer flytta ner till Malmö under andra halvan av Juni . Vi tyckte det blev lite mycket annars. Vätternrundan får bli ett annat år i stället, man kan inte göra allt samtidigt 🙂

Håller tummarna för klara besked och snabb bättring för att kunna jobba vidare mot vårt största och viktigaste mål i augusti!

Vi lever fortfarande

Det har varit lite tyst här på bloggen senaste två veckorna vilket har sina anledningar då det hänt mycket stora andra saker i våra liv 🙂 Utan att gå in på detaljer så har det involverat massvis med arbetssökande som slutligen resulterat i positiva besked och lett till att vi börjat kolla på bostad på annan ort.

På träningsfronten flyter det på rätt bra för Ulrika med alla aktiviteter. Hon lovar att hon ska bli lite bättre på att uppdatera Moovescount så träningen syns här på sidan.

Min träning har tyvärr fortsatt legat på is sedan förra inlägget på grund av att sjukdomen håller i sig. Jag har varit i kontakt med läkare i två omgångar som bara ordinerat vila. I eftermiddag, efter mer än tre veckors sjukdom ska jag och träffa en läkare igen för att förhoppningsvis få utesluta Halsfluss och Twar. Håller tummarna för jag vill så sjuuuuuukt gärna komma igång igen nu. Så länge blir det mer ingefära-te och drömmande framför youtubeklipp från olika Ironman-race runt om i världen. 🙂

Äldre inlägg

© 2018 Tri your Limits

Tema av Anders NorenUpp ↑