Nu när intrycken har sjunkit in lite och skavsåren läkt lite tänkte jag dela med mig av min race report från förra helgen. Jag tänkte först att den skulle bli kort, men det fanns tydligen ganska mycket som behövde skrivas ut :). Ulrika kommer snart lägga ut sin berättelse med, tillsammans med fler bilder från helgen!

Till saken. Efter en natt med orolig sömn så inleddes tävlingsdagen när larmet på mobilerna gick igång klockan 04:00. Omedelbart klarvakna unnade vi oss att ligga kvar några minuter i sängen och peppa varandra lite innan vi begav oss ner för att inta en stabil men lättsmält frukost i hotellobbyn. Med frukost i magen drog vi på oss framlagda tävlingskläder och överdragskläder, plockade med sista packning med energi och vattenflaskor och promenerade till växlingsområdet. Sista förberedelserna fixades enkelt, vatten, energi och däcktryck kontrollerades på cyklarna, innan vi promenerade mot simstarten.

Ironman Kalmar kör med en rullande simstart där man går i vattnet i en lång kö (tidtagning startar med ett chip startar när man går ner för rampen). Det är en bra procedur som gör det lite mindre stökigt i vattnet. Man får dessutom ställa sig i ledet efter hur snabbt man tror att man kommer simma för att man ska slippa bli översimmad av snabbare personer. Vi ställde oss ganska långt bak efter 1:30-skylten vilket vi tyckte var på säkra sidan. Plötsligt började det röra på sig och vi önskade varandra ett sista lycka till med en puss innan vi begav oss ner för rampen.

Det märktes direkt att simningen skulle bli rätt så stökig. Vinden blåste upp ganska branta vågor som försvårade navigering och lätt gjorde att man drev iväg och tappade riktning. I början visade det sig att många runtomkring tänkte simma bröstsim, vilket är rena döden så de tar mycket mer plats och sparkar brett åt sidorna. Jag var väldigt glad att jag simmat i lite högre vågor i havet några gånger tidigare. Det hjälpte mig att hålla huvudet kallt, slappna av i vågorna och navigera undan från sparkande bröstsimmare. Efter ett par hundra meter började jag komma in i rytmen  och simningen flöt på ganska bra. Jag (och många andra) navigerade ganska rejält fel på väg tillbaka mot hamnen men jag lyckades komma på det halvvägs och kunde styra tillbaka mot banan. Sista biten i mer skyddat lugnt vatten njöt jag faktiskt lite av och fick lite ny energi. Efter lite köbildning vid rampen kunde jag kliva upp ur vattnet efter tiden 1:29. Helt klart nöjd efter omständigheterna.

Växlingen gick smidigt och jag passade på med en första (av många kommande) kisspauser. Drack lite vatten och tog en första energi-gel som jag hade i påsen. Noterade att folk smörjde in sig med solskydd och tänkte att det hade nog inte varit helt dumt. Nåja, vi hade kladdat på lite redan på morgonen det får duga. Det var riktigt härligt att trampa ut på cykelbanan med massvis av åskådare längs med. Jag tänkte på att nu får vi börja lugnt här, det är långt kvar.

En supersnabb Simon öser förbi Resmo. Publiken jublar! #ironmankalmar2015 #triyourlimits

A photo posted by Ulrika & Simon (@triyourlimits) on

Cyklingen flöt på smidigt. Jag körde mest på puls och känsla av ansträngning, som jag lade på en lagom lugn och kontrollerad nivå. Det blåste riktigt ordentligt runt om på öland men jag var noga med hela tiden anpassa tempot så det kändes överkomligt. Solen började steka och av nervositet för uttorkning började jag dricka lite mer än planerat (8-10 dl/timme ungefär). Det var nog var lite väl mycket för jag fick ta kisspauser två gånger under cyklingen och växlingen. Men bättre det än för lite. Var noga med att få i mig gel och snickers enligt planeringen även om jag var riktigt osugen på det mot slutet. Den underbara publiken längs med banan gav massvis med bra energi och hjälpte till att glömma tilltagande skav och trötthet i ryggen. Mot slutet av cyklingen var jag lite seg i huvudet och råkade ligga för nära en bakom en tjej (typ 8 meter i stället för regeln på 10) så jag fick ett blått kort av en domare på motorcykel. Var extra noga med avståndet sista biten och avtjänade min fem minuters (rätt sköna) straffpaus innan jag trampade in för växling efter 6 timmar och 10 minuter på cykeln (6:00 på gps-klockan som klippte bort kiss- och straffpauser).

Växling nummer två gick lugnt och smidigt. Gav mig ut på löpbanan och kände direkt att magen inte var så glad. Lite illamående tvingade jag mig att jogga på i ett lugnt tempo och drack bara vatten på stationerna. Efter ett par kilometer börjar illamåendet övergå till magont. Jag håller ut ett tag innan jag känner att jag verkligen måste gå på toa. Får det överstökat och fortsätter. Känns bra en stund innan det börjar hugga till igen. Och så fortsätter det att upprepa sig. Växlar mellan att gå, springa och gå på bajamajor. Räknar ut att jag har så mycket tid kvar att jag kan gå resterande 23 km. Pratar med sjukvårdare som inte har så mycket tips, de säger åt mig att ta det lugnt och dricka vatten. Efter 22 km och tre timmar på löpbanan med tilltagande magsmärtor viker jag mig bokstavligen talat dubbel och kan knappt gå. Helt slut, inser jag att det inte finns så mycket att göra, det får räcka nu.

kalmar-tempo-lopning

Tempot på löpningen med tilltagande toalettbesök

Jag pratar med en funktionär som kollar upp att Ulrika inte ligger så långt efter så jag sätter mig vid sidan av banan och väntar in henne. Ulrika kommer joggande, hon ser stark och stabil ut. Jag berättar att jag tänker bryta och hennes närvaro får mig att fälla några tårar samtidigt som det känns väldigt skönt. Lite motvilligt fortsätter Ulrika mot mål. Efter några minuter får jag skjuts med ”brytarbilen” till sjukvårdstältet, samtidigt som jag börjar frysa och bli hängig. Väl i sjukvårdstältet blir jag nedbäddad under några filtar av snälla funktionärer som ger mig vätskeersättning och varm buljong. Det känns bättre, lite som en spänning som släpper i kroppen. Blundar och snyftar lite över att det inte gick som jag ville. Så mycket förberedelser, förväntningar och mental laddning som sakta släpper.

Känner mig starkare och bättre efter en stund. Tänker att nu ska jag bannemig se Ulrikas målgång. Stapplar bort och hämtar ut mina överdragskläder som vi lämnat in före loppet. Promenerar till hotellet, tar på mig lite mer kläder och går på toa igen. Gör fortfarande ont men inte lika jävligt. Ringer familjen och möter upp dem, perfekt timing några minuter innan Ulrika kommer in på målsträckan. Hennes målgång får det att kännas mycket  bättre och jag är känner mig helt omåttligt stolt över hennes prestation. Efter massvis av kramar säger vi hejdå till familjerna, hämtar vår utrustning från växlingsområdet och rör oss mot hotellet. Vi duschar, lägger oss i sängen och en helt obeskrivlig trötthet sköljer över mig när våra kroppar nästan tvingar ner oss i sömnen.

Jag måste verkligen framhäva att jag  inte är det minsta missnöjd med loppet. Det var en helt fantastisk upplevelse, med underbart publikstöd och väder hela vägen. Att det blev som det blev kunde jag inte göra så mycket åt. Jag kommer lära mig av loppet och anlända ännu bättre förberedd nästa år. För morgonen efter tävlingen gick jag raka vägen och anmälde mig till Ironman Kalmar 2016. Då jäklar kommer det gå hela vägen 🙂

Min tävling finns på Garmin Connect här