Ni som följt flödet på instagram vet att jag har varit på resande fot de senaste två veckorna. I soliga California, USAs västkust. Jag åkte dit med min syster dagen efter att jag jobbat min sista dag på jobbet i Linköping. Det behövdes kan jag bara säga. Veckorna innan dess var fyllda till bredden med att avsluta alla lösa trådar, försöka träffa alla vänner så mycket det bara går och att packa ihop lägenheten och flytta. Så det var med lättnad jag satte mig på planet mot solen.

Foto 2015-06-30 05 00 57

Väl där väntade roadtrip längs kusten mellan San Diego i söder till Monterey i norr. Vi hade ett lugnt tempo och varvade körningen med sköna stunder på stranden. När jag fick vila och trycka på Ctrl-Alt-Del så kom träningslängtan tillbaka med stort T. Spenderade därför de flesta dagar med att löpa. Både simning och cykling var för meckigt att få till, men löpningen var alldeles perfekt. Det är ett fantastiskt sätt att se världen på. Det var några gånger vi anlände till ett ställe sent på kvällen i mörker och att sen då få krypa upp tidigt på morgonen och knyta på sig skorna och ge sig ut i en helt ny miljö var nästan lite magiskt. Eftersom det var soliga Cali så fanns det alltid en strand tillgänglig med de där oändliga vågorna som slog mot mig. Så jäkla fint!

Det var skönt att kunna hålla igång kroppen ganska bra under resan. Det brukar ju annars bli typ tvärt om och att man mest äter gott och ligger still… Klimatet var varmt och mysigt och det räckte alltid med ett par minishort och linne, mina allra bästa löpkläder 🙂 Bekräftar bara det jag länge funderat över: jag är inte riktigt gjord för svenska kylan. Väljer 50 grader och stekande hetta framför -5 och snålblåst alla dagar!

Vi var även ute i Nevadas öken och besökte Vegas (sjukaste stället på jorden!) och passade då på att hajka lite ute i öknen. 48 grader varmt och ingen skugga, man orkar fasen inte långt alltså! Tog en liiiiiiiten löprunda mest för att ha känt hur det känns. Asfalten var alldeles mjuk och svampig efter 3 minuter bultade hela kroppen. Blev så jäkla imponerad av de människor som springer Badwater Ultra, 21 mil i denna miljö (läs mer här)!

image1 (4)

Nu är jag iallafall hemma efter denna hejdundrande resa och fokuserar för fullt att köra kombinationspass och få in mer tid på cykeln inför Vätter Challenge. Det drar ihop sig med skrämmande hastighet inför den stora dagen. Idag är det en månad kvar till IRONMAN!!!!!!

PIRRIGT ÄR DET MINSTA MAN KAN SÄGA!!!!

//Ullis