Då var det dags. Första dagen av sista veckan. Fem dagar innan marathon. JIPPI!!!! Det här den absolut bästa tiden tycker jag. När man närmar sig tävlingen och känner att man knappt kan göra mer än att bara finslipa formen och uppladdningen. Det gäller verkligen att sköta veckan snyggt och skapa så bra chanser som möjligt!

Träningsupplägg:
Måndag: lugna 10 km och lågkolhydratskost
Tisdag: lugna 5 km och minimalt med kolhydrater
Onsdag: 3 km och börja kolhydratladda dvs inte öka mängden mat men högre proportion kolhydrater
Torsdag: Simma och kolhydratladda
Fredag: Vila (är på  konferens hela dagen så inget annat går). Fokus på dricka och äta bra och regelbundet. Försöka sova ordentligt.

Mina bästa tips!:
1) Släppa tid och rum och gå in med inställningen att jag ska springa hela dagen. Gå in i stunden och bara vara. Se allting runt omkring mig och försöka uppleva allt så närvarande som möjligt.
2) Hålla lätta steg
3) Inte tänka på distanser förrän efter 3 mil. Annars är det lätt att fastna och bara tänka distans och hur mycket det är kvar. Jag känner mig alltid bättre när jag inte värderar känslan i hur långt jag har kommit utan bara kör på. Först när det är 11 km kvar kan ”nedräkningen” börja. Brukar då vara så pass trött att det är skönt att ha en siffra att fokusera på. En km i taget. ”Bara 7 kvar…. Bara  6 kvar…”
4) Ta hjälp av publiken! Det finns så otroligt mycket energi att hämta om man lyfter blicken och tittar på alla glada människor som står runtomkring banan och har tagit sig dit bara för att heja på!
5) Drick, drick, drick! Alltid ta en kopp på varje station för att hålla uppe vätskenivån. Är den för låg eller att du känner att du är törstig är du tyvärr redan körd och det är försent. Din värsta fiende i ett marathon är rubbat vätskebalans, utan tvekan.
6) Hålla mig undan energidrycken! Misstag nr 1 är att börja dricka energidryck för tidigt i loppet. Det skapar bara en onödigt skarp insulinkurva som sen kan dippa och göra att du hamnar ännu lägre än du började. Dricker jag energidryck utan plan så kollapsar magen och jag tappar helt klart fokus. Kör istället med egen gel som jag vet funkar med min mage och som kroppen är van vid. GU-gel banan/jordgubb, mmmmmm!

Ulrika innan Sydnet M    Ulrika efter Sydney M

Före och efter Sydney Marathon, mitt första 🙂

Bästa minnen från förra året:
1) Mitt bästa minne från förra året var när jag var så sjukt trött vid undergången från gamla stan och de spelade E-type på högsta volym och jag gick en liten bit. När jag kom till undergången och såg alla taggade människor så tänkte jag bara ”Vasjutton, kom igen nu!” och började springa igen, vilket genererade ett VRÅL från publiken. Det var som att jag var en rockstjärna och jag lyfte armarna i luften och folk blev som tokiga! Över lilla mig! Orkade säkert 3 km på detta energitillskott…
2) En, vad jag tror, berusad hemlös person som halvligger lite skönt mitt i banan med kaptensmössa på sned och som visar sig vara självaste Johan Rabeus som hest skriker ”Heeeeeeeeeiiiijjjaaaa”.
3) En man som fjärtade högt och blev så rädd att han snubblade på sig själv…. (Humornivån sjunker ju längre man kommer)

Mina mål:
1) Överleva
2) Komma i mål på under 4.30

Jag känner mig stark inför loppet. Körde blodomloppet med jobbet i torsdags och fick till ett bra lopp trots den sjuka mängden människor som trängdes på liten yta. Lyckades ta mig i mål snabbast av tjejerna på jobbet och går numera runt och kallar mig för Blodomloppsvinnare för att hålla självförtroendet på topp!

 

Comfort-Zone-Finale